Ja vad fan säger man?

Det var ett bra tag sedan jag skrev i den här bloggen. Varför vet jag faktiskt inte men nog fan finns det mycket skit att skriva. Mitt liv har verkligen blivit bra konstigt. När jag flyttade från Malmö till Stockholm så hade jag någon naiv tanke att allt mirakulöst skulle bli bättre. Jag vette fan vad jag grundade detta på. Kanske var det faktumet att jag skulle bo närmare släkten som fick mig att tro att allt skulle bli prima, kanske var det så att jag tänkte att ett rejält miljöombyte skulle pigga upp eller kanske hade jag ingen solid grund för att tro det, kanske hoppades jag bara att det skulle bli bättre bara sådär. Förmodligen var det så jag tänkte.
Önskar jag kunde säga att allt är bättre nu. Önskar jag kunde säga att Stockholm is da shit och att varje dag är en solskensdag men skulle jag säga något sådant så skulle jag bara sitta här och ljuga för mig själv för så jävla bra är inte livet.
Igår kväll pajjade mitt knä ihop, skitskumt! Skiten bara la av helt plötsligt och nu verkar det som fan bara jag böjer skiten. Är det här första steget i MS kanske, skulle fan inte förvåna mig. Jag har blivit en skitjobbig pessimist under de senaste månaderna och jag hatar det. Känner mig som en gammal gnällig gubbjävel i en 32 årings kropp. Det tar energi att vara pessimist.
Har fått ett timvick påtvingat av Arbetsförmedlingen som känns kasst. Allt är kasst med mitt timvick. Lönen är kass, man känner sig som ett för gammalt tidningsbud, arbetsuppgifterna är kassa, chefen är rätt kass också och vad gör jag då kan man undra!? Jo jag jobbar på "bliiip" och vad fan är "bliiip" då? Jo det är ett Marknads och opinionundersöknings företag och ja det är lika trist som det låter. Man ringer runt och tjatar på människor om att de ska svara på en massa frågor och varför är det viktigt då, jo för att det är bra med opinion. Man är jobbig bara helt enkelt och jag tycker riktigt synd om dom stackars idioterna när dom svarar "jooo, eeeh, jaaa ok då" när man frågar om man får korsförhöra dom i fem minuter.
Jobbet gör mig förbannad av flera orsaker. En av dessa orsaker är att man får ett litet minus för varje person man ringer som ABSOLUT inte vill ställa upp och får man för många minus så kan de kicka en... japp ni läste rätt vi kan få kicken om dom vi ringer till inte kan ställa upp. Hur vanligt tror ni det är att folk inte antecknar att de haft en sådan person i luren, typ alla, så det som sker är att man ständigt får tala med skitsura personer som säger nåt i stil med "men jag ahr ju sagt att jag inte vill vara med, har ingen antecknat det??!!" Fuck säger jag, bestraffningar suger, jag hoppas seriöst på att dom ska ge mig kicken.
Fan säger jag. Här har man kämpat sig ifrån ett jobb som fullkomligen sög musten ur en, ett skitjobb som nära nog knäckte en rent psykiskt och nu är man tillbaka i dyngan. Jag tror jag kan höra sirenerna från knäppisbussen då de är på väg att hämta mig. Jag förstår varför folk utnyttjar systemet så mycket dom bara kan i det här jävla landet. Vem fan vill svettas som en gris på ett jobb hela sitt vuxna liv då borgarna sparkar en på pungen genom att skära bort alla säkerhetslinor som finns och utveckla system endast skapade för att sätta dit folk och inte hjälpa.
Sparka staten på kulorna och sno deras pengar säger jag bara, sug åt er varenda krona från Försäkringskassa jag bryr mig inte, kör så det ryker.
Usch vad jag låter bitter men det kanske jag är också.
Tillslut vill jag bara sända ut en tanke till alla jag inte orkat prata med under alla dessa månader av ja låt oss kalla det depression att jag inte glömt er. Jag älskar er alla och är ledsen för att jag inte orkat helt enkelt. Sköt om er.

Nattblogging

Cash rules everything around me, dolla, dolla bill yaaaa! sjunger Method Man för mig mitt i natten när jag av någon outgrundlig anledning sitter och surfar på nätet... är det bara jag som säger "surfar på nätet" nu förresten? Är det töntigt att säga "surfa på nätet", har det kommit någon ny häftig fras som jag missat? Aja jag får vakta min tunga nästa gång ett gäng hippa 22 plussare knallar förbi i klunga. Jag har helt vänt på dygnet de senaste dagarna, sitter uppe hela nätterna och spelar Lord of the rings online eller World of warcraft eller "surfar på nätet" och visst blir man skum i huvudet efter ett tag men det är ändå ganska skönt på ett världsfrånvänt sätt.
Nu är det nattblogging som gäller, skriva ner allt det där sega som man får skrapa loss från hjärnroten och sätta på pränt. Det är inga sammanhållna fina tankvärda texter det blir när man nattbloggar, det blir svårgripbara saker som handlar om ingenting och allting på samma gång, här förfinas inget icke, finns ingen energi för förfining det blir bara text a´la ol´dirty style.
Snackade med en 30-åring om 30-års kris idag och vilket jävla skitsnack det är, det finns ingen ålderskris bara personlig kris och den kan komma i vilken ålder som helst av en sjukt många olika orsaker. Det är så förbannat löjligt att tro att man ska vakna en morgon på sin 30-års dag och genast uppfyllas av en någon kris, kris är psykosomatiskt dravel, man skapar sina egna kriser inte tvärtom.
Killen hade inte kännt av någon 30-års kris vilket gladde mig, tror nog mera på en 30-årig kris.
Jag har spelat sjukt mye online-spel på sistone främst då Lord of the ring online som förkortas LoTRO och detta förklarar jag bara så att jag ska slippa skriva det sketalånga Lord of the rings online eller för att vara helt korrekt The Lord of the rings : Shadow of Angmar... vicken sjukt lång titel!
LoTRO är mysfaktor på CD-ROM skiva, det är Tolkienböckerna live and direct och jag kan som spelare av LoTRO knalla omkring i alla Tolkien miljöerna från första boken (än så länge) och det är en helt fantastisk plats att knalla omkring i, speciellt om just Sagan om ringen är en av ens absoluta favoritverk genom tiderna, vilket jävla original jag är va?! Äsch Tolkien rocks helt enkelt, alla som påstår något annat borde sluta med droger, mannen skapade en värld med komplett historia, språk och egna kulturer och allt vad detta heter, han knåpade t.o.m ihop en skapelseberättelse till hela middle-earth, mannen var ett geni punkt.
Jag ska inte bli långrandig... långrandig förresten, ännu ett ord som jag undrar om folk (kidsen) använder fortfarande därute. Hahaha nu kommer 30-års krisen.
Peace out niggas, nightblogging yall!

Navelskåderi eller nåt

Det är Lördagnatt, klockan är lite över två och jag är ensam hemma, ingen alkohol ikväll, den enda drogen jag får i mig är koffeinet i colan som jag dricker glupskt. Sitter och läser böcker mest för en gångs skull, filmer och TV-serier lockar inte som det brukar, vill ha något mera ikväll, något med mer tolkningsmöjligheter så det får bli litteratur, old school entertainment liksom.
I datorn snurrar DJ Shadow´s Endtroducing, skitbra platta som passar mig sjukt bra just nu, någon slags blandning mellan hiphop och electronica och eftersom jag har snöat in rätt rejält på electronica sedan jag såg "Familjen" live på klubben Jerico för två veckor sedan så passar det helt perfa, hiphop har jag ju alltid varit lika insöad på.
Det har varit en skön dag, allt har liksom glidit fram helt utan motstånd, allt har smakat gott kan man säga, okomplicerat men perfekt, sen frulle på balkongen med Jojjo, vandring på stan (där jag nästan kände lite ångest efter ett tag då jag blev medveten om hur lite cashflow jag har denna månad) som avrundades av glassätning på kafé med uteservering. På kvällen innan Jojjo stack till jobbet grillades det i Folkets park, kändes lite som man var på festival då det satt folk i gäng överallt och grillade som vi och drack folköl, mestadels ungdomar yngre än mig men det kändes bara fint, lite socialistiskt på något sätt, arbetarklass kanske hahaha, vilken tönt jag är.
Men nu är jag alltså allena och det är fan skönt, det känns lätt surrealistiskt att glida runt själv i denna jättelägenhet jag har förmånen att bo i, tvåplans lya i sekelskifts stil, stora rum med högt i tak, jag älskar det här kollektivet. Det känns lite ödsligt på ett ganska mysigt sätt, det känns som man är ensam i den stora världen på något vänster, fridfullt.
Sitter och läser skräck på svenska förresten, det är sjukt mysigt, mellan varven byter jag till serie-albumet 300 av Frank Miller som precis blivit film, det är i och för sig inte därför jag läser den, jag gillar Frankie-boy helt enkelt, mycket tusch och skarpa linjer i hans tecknarstil, har varit helt såld på allt han gjort sedan jag läste hans tolkning av Batman för en herrans massa år sedan, helt sjukt bra album förövrigt, sjukt bra.
Ibland vill man bara skriva ned skit om sin dag för att få lite perspektiv på läget eller kanske försöka beskriva någon känsla man inte vill glömma bort, jag vill inte glömma bort den här dagen, den känns viktig för mig och jag vet faktiskt inte riktigt varför, det är bara en känsla jag har att den här dagen är viktig för mig. Gonatt, vi höres.

Bloggermakingbadassmaddafakka

Idag kände jag ett EXTREMT bloggmakingbadass-sug, jag ska träffa några polare om typ... hm... hahahaha en ynka kvart aja fakkit orkar inte stressa dom får vänta, stället ligger ju bara en tio tjugo meter från mig, så oavsett blir jag inte sjukt sen. I itunes snurar Murs, min polare gäddfiskarn och fågelskådarn Anders får något hatiskt i blicken så fort jag nämner Itunes, han menar att det är ett fakktupptsystem, tydligen grinigt system om man ska skicka låtar och sådant olagligt.
Idag gav jag mig ut i bloggassjungeln utan något speciellt mål, oftast när jag bloggar så bloggar jag för att berätta något eller vädra ut gammla känslor för att göra dessa mer hanterbara men idag för en gångs skull så vill jag bara skriva i tvåhundra kilomer i timmen och bara ösa på vad som kommer. Är det något jag hatar är när någon människa som uppenbarligen har tristess som ledstjärna i livet bara måste skriva bloggar i form som en dagbok, NEJ BITCHASSMADDAFAKKA jag vill inte höra om hur dinna flingor sakta fuktas upp av den kalla mjölken och nej BITCHASSMADDAFAKKA jag vill inte höra om bussturen till jobbet såtillvida inte Al kakakaida kapade bussen, DÅ har du nåe att blogga om. En sjukt lustig grej är att amrisarna nu kommit på en sjukt vattentät lag att förhindra rasism och annat sattyg i U.S and A nämligen genom att banna ordet Nigger... seriöst nigga!? Vad ska nu hiphoppare kalla varann haha, nä men seriöst, nä men seriöst.... nä men seriöst är det verkligen deras lösning, ETT FÖRBUD!! Ja jag säger då det U.S and A.
Jag är sjukt triggad av att våren äntligen är här, allt går i hundraåttio i kroppen och det enda man vill är att dricka öl, dansa, skratta, lyssna på hiphop och electro och knulla hela hela tiden, det finns sämmre grejor att vilja göra om man säger så. I påskas var jag hemma i hemstaden Eskilstuna, det var länge sedan sist och det kändes i hjärtroten när man rullade in alá 2000 på stationen med en lätt packad rygga på ryggen.
Mamma grinade när jag kom och när jag åkte igen, hon är söt mammsen, jag träffade kompisar som står mig så sjukt nära och befinner sig så sjukt sjukt långt borta, idioter som inte följer med maddafakkas! På Lördag så nördade jag och Rikard loss på alla cylindrar vi satt vid varsin PC i hans lya och lirade WoW ihop, dessutom åkte vi bort till nattöppna mackedonken och köpte med oss burgare, sedan var det bara påt igen yall!! På Söndagen så lyssnade vi på gammla powerballads hemma hos Silver-mannen och Martina kom över och bjöd på sprit... gud bevare den kvinnan, varför bjuder inte alla snygga brudar en på sprit. Det var kul som fan och Martina och jag konstaterade att nu var vi inte längre bara bekanta eller kompisars kompisar utan riktiga kompisar, vänner inga mellanhänder, buddy direkt, kändes fint. Lite senare blev det klubb där en återuppstånden Prince lirade, riktigt bra faktiskt.
Fan nu blev det en jävla dagbok i alla fall, jag älskar allt och alla för våren är här och jag skriver lika snabbt som stålmannen flyger. Ses snart igen jag lovar!

Wiilken Wiisen start för Wii

Det är typ ett år eller mindre innan realesen av Nintendos nya mytomspunna spelmekapär som fått det festliga namnet Wii. Jag står och tittar hypnotiserat på en grymt snygg trailer för Wii-schabraket med halvöppen mun och drömmande blick. På skärmen ser man glada japaner som spelar allt från sport till svärdfighting-spel genom att svinga en cool vit handkontroll genom luften, bara genom att svinga kontrollen som ett tvättäkta samuraj-svärd i luften så svingar en samuraj sitt svärd på japanixernas TV... jag vill jubbla fram ett Wiiiiiii, men jag behärskar mig som man som västerländsk man förväntas göra.
I ett år så går jag omkring och drömmer om att sitta och svinga ett Wii-svärd framför mig och bowla i mitt eget vardagsrum med hjälp av en liten vit fjärrkontroll, det enda jag ångrar är att jag inte förbeställer maskinen p.g.a att cashen sinar för fort nu. Alla gamers runt omkring mig snackar Wii, alla förväntar sig teknisk revolution från Nintendo igen som de inte riktigt fått till sedan Super Nintendon släpptes på 90-talet, folk överallt förväntar sig att jätten ska sätta sig på sin mogultron igen och härska men det blir liksom aldrig så...
Wii släpps slutligen men den är skitsvår att få tag på, även folk som förbokat maskinen har strul att få tag i sitt ex, folk köar som aldrig förr, tältar utanför el-giganter bara för att få lägga vantarna på sitt stycke Wii.
Efter ungefär en månad så börjar jag tycka att hela dealen börjar lukta marknadsknep med tanke på att spelen som släpps till burken inte känns speciellt heta alls. Faktum är att spelen känns "medelmåttiga" helt enkelt, det enda som verkar riktigt bra är det nya Zelda liret som även finns till Game cube och är minst lika bra till denna flera år gammla maskin... vänta nu lika bra! Vad är detta, det luktar mög lång väg, jag beslutar mig för att kolla närmare på Wii´s lir och höra mig för vad folk tycker om bygget. Det visar sig att endast ett fåtal Nintendo fanboys verkar gilla Wii hittils. Det visar sig att Wii sports med sina fula klotgubbar och stelbenta 32-bitars graffa har problem med styrningen och endast ett fåtal grenar är kul, va!? Jag läser typ 14 olika recensioner av spelet jag sett framimot mest till Wii´n ett spel där man kan leka samuraj och skuta gangsters i japan-miljö, alla kritiker säger samma sak spelet suger, styrningen är seg, snubben man är vänder sig om i samma sega stil som en pansarvagn och det är knepigt värre att knäppa någon med fjärren, det enda som funkar sådär är just svärdfäktandet... vadfan nu då!
Vad är det här tänker jag, vad är det för ett fuskbygge Nintendo försöker lura på mig, spel som finns till en konsol för en två hundra och halvtaskig styrning samt grafik som inte på något vis är next-gen inte för att graffan är det viktigast men att totalt skita i den känns bara nonchalant av Nintendo, dom har inte ens utrustat burken med HD-TV standard vafan sysslar gubbarna med?!
Det återstår fortfarande att se om Nintendo kommer att kunna rädda det här fiaskot i mina ögon för sorgligt nog har dom redan lyckats lura skitmycket stackare som hypnotiserats av samma Wii-hype som hypnotiserat mig för ett år sedan men ej har vaknat, dessa lyckliga satar kör sina 32-bits spel och viftar med sina halvfabrikat till handkontroller som förövrigt redan börjat gå sönder. Nintendo har redan dragit in ett gäng Wii-motes som kontrollerna kallas p.g.a att remmarna till dom lossnat på löpande band, ser framför mig hur nån unge lyckats hiva iväg sin Wii-mote genom rutan efter ett parti Tennis med polarna.
Kom igen Nintendo gör inte såhär mot mig, fixa det här, visa mig Wii´s sanna potential, visa att jag har fel, kom igen din feta jävla gammla japan visa mig att ni fortfarande kan revolutionera spelvärlden.

Ipod mannen

Det är nyår i stereon pumpar "Delirious" med "Prince", det är funkigt, folk har kul, det sups, det flörtas, det skrattas och så glider Ipod-mannen egenom rummet som en osalig ande mot stereon, Damali tittar på mig och flinar sitt värsta "I told u so-flin" allt medans Ipod-mannen fuckar upp musiken för tredje gången den här kvällen... fuck!
Ipod-mannen är samma snubbe som satte sig framför stereon på fester under 60 till 90-talet, på den tiden satt Ipod-mannen där för att kunna bevaka stereon och kontrollera vad som spelades på festerna, Ipod-mannen hette inte Ipod-mannen back in da days men det kvittar, det är samma bitch i alla fall. Den största skillnaden på den snubben nu och då är att killen nu utrustat sig med en egen liten skivsamling som han konkar runt på i sin lilla Ipod och på varje fest har han denna med sig. En sak som alltid varit densamma med Ipod-mannen är att han har kass musiksmak, han sätter alltid på sin musik när stämmningen är som högst och fullkomligt punkterar den med ofestlig hårdrock eller svår house-musik. Det extra sjuka med Ipod-mannen är att han ofta inte har någon som helst koll på hur folk runt omkring honom reagerar på hans totalt otajta musikbyten, det spelar ingen roll om alla börjar se sega ut runt omkring honom så länge han själv är nöjd för det är han minsann det aset, han diggar med skallen och myser.
En annan störande grej med Ipod-mannen är att han inte ens har någon känsla för själva skiftet av musik, spelar man galen dancehall musik så kan ni ge er fan på att han byter till toksvår trip-hop om man spelar klassiker så byter han till en b-side samling med någon okänd källargrupp ibland får aset även för sig att byta till en i hans eget tycke "bättre" remix av en låt som alla verkar uppskatta mitt i låten... MADDAFACKA!!!
Ytterligare en helt sjuk pryl med Ipod-mannen är hans avsaknad att fatta pikar, det spelar ingen roll om man säger åt honom att "du jag tror inte det här funkar här pysen" och byter till något helt annat, jag lovar att snubben byter musik igen max två låtar senare, inte ens om man med bestämd ton säger "VAD GÖR DU!!!" när han byter mitt i den sjukt bra Dángelo-låten när den är som allra bäst gör ingen som helst verkan, Ipod-mannen ler bara och säger nåt dumt i stil med "det här är ju bra ju" (BITCHASSMADDAFACKINGHOEASSNIGGA!!!!).
Tillbaks till nyår då, Ipod-mannen har bytt musik ytterliggare två gånger till nu, Damali antingen skakar på huvudet åt det hela eller skrattar när jag med bästämda steg rusar mot stereon för att försöka återuppliva festen.
Jag vill döda fanskapet och en mening från ett gammal Method man platta dyker upp i huvudet "I´m gonna stab u with a rusty screwdriver and keep feedin u and feedin u and....". Oturligt nog kan jag inte stabba aset med en rostig skruvmejsel hur mycket jag än vill, aset är alltid någons gammla barndomskompis och sådana kan man ju inte nyrenovera hur sugen man än är.
En annan sjuk pryl är att Ipod-mannen ofta jobbar som DJ eller på radio eller något annat omotsägelsefullt, hur fasiken går det ihop egentligen, är det därför man så ofta tänker när man är ute och svirar på någon lokal att "fan jag borde starta en egen jävla klubb så man slipper lyssna på dom här jävla 20-minuters transmixarna som endast leder till att jag går från småfull o gla till illamående tillnyktrande på 2 sekunder". Vem fan blir barndomsvän med dessa as förresten?
Jag slänger på en gammal platta med Beenie man och hoppas att jag åtminstone får höra hela 3 minuter långa låten "bookshelf" åtminstone innan Ipod-mannen är framme och mixtrar med stereon som en annan galen vetenskapsman igen.
Damali bara garvar.

BITCHASSMADDAFACKINGHOEASSNIGGA!!!!

Världens nya folkrörelse

Klockan är 23.45 och utanför köpcenteret Triangelns portar står ett hundratal människor och väntar på att få bli insläppta, jag kom för ca fem minuter sedan och insläppet ska ske 00.01 trots att jag tycker att jag är tidig står jag långt bak i kön. Det tisslas och tasslas i kön, man hör förväntansfulla röster överallt, vissa snackar stats, experience points, instances och realms, ord som är helt främmande för den oingivna.
Det är expansionen The burning crusade till nätverksspelet World of warcraft som alla står och väntar på. Killen bredvid mig snackar i mobilen med en polare, han ska tydligen upp och göra en tenta tidigt i ottan men han meddelar polaren att han ska hem och installera spelet direkt sedan. Jag flinar lite när jag hör honom säga att hans päron inte betalar månadskostnaden för att spela WoW om han ej får godkänt på tentan. Bredvid mig står ett par runt 30 eller äldre, dom snackar om splittringar som förekommit i ett guild den ena av dom är med i (guild är ett gille för spelare), vissa skriker textkommandon till varandra på skoj och folk fnissar igenkännande när någon skriker "slash whisp" även det helt obegripligt för ickespelare.
Nu har dom öppnat men jag märker ingen större skillnad, kön rör sig otroligt långsamt framåt, det här är kul konstigt nog.
Jag har med mig en kompis digitalkamera och knäpper lite bilder på folkmassan. Sakta men säkert rör vi oss framåt, vakterna släpper bara in fem eller sex pers åt gången och då och då kommer det någon glad jävel med en EB påse i näven.
Så här står jag i en och en halv timma innan jag slutligen står framför kassan och inhandlar ett ex. Jag säger åt killen i kassan att jag hoppas han får gå hem och sova snart han svarar bara att det är lugnt.
Jag går med snabba steg hem till min lya med en cola i handen som jag fått av en snygging som delat ut läsk o godis för att lugna kön utanför spelbutiken.
Väl hemma sätter jag mig framför datorn och darrar nästan på handen när jag poppar in den första disken på expansionen, samtidigt så snackar jag lite med en polare över msn som sitter och pluggar, han är inte ett dyft intresserad av WoW men han verkar vara road över fenomenet.
Grundinstallationen går rätt så snabbt men sedan är det en jävla massa patchar (tillägsdata) som ska läsas in och jag känner att det börjar bli outhärdligt att vänta på att skiten ska starta. Klockan är slutligen 02.35 när jag väll loggas in och jag börjar lira med min gammle undead-tjuv och springer direkt till Silvermoon City en helt ny stad befolkad av en helt ny spelbar ras nämligen de högresta grönögda bloodelfs, det är helt sjukt mäktigt, jag är helt ensam i staden, ingen verkar ha hittat hit ännu, förmodligen är dom flesta i den nya kontinenten Outland som endast är för höglevel spelare, just outland får jag besöka senare. Bloodelf staden är pampig och magisk, det är tinnar och torn överallt och saker flyter omkring av sig själv i luften och magiska sopborstar sveper gatorna rena. Jag tar mig en sista titt på en enorm alvstaty i guld och beslutar mig att lämna staden för den här gången. Jag snackar lite upphetsad med en spelare att jag besökt Silvermoon, denna spelare är helt tagen av all min info och svarar mest coool och sådant.
Tillslut bestämmer jag mig för att skapa en bloodelf själv, han heter Stormbane och är palladin (magikrigare typ) och så fort jag börjar så ser jag att överallt kryllar det av nyskapade alver som alla verkar lika euforiska som jag, jag stannar en stund, skrattar när jag märker att min gubbe dansar som Napoleon Dynamite och snackar lite med stissiga spelare. Nu är klockan 03.20 och jag orkar inte spela mer, jag säger hejdå åt en alvinna som jag stöter på igen strax innan 11.00 dagen därpå då jag börjar jobba, hon har spelat hela natten lång.
Detta har varit en fantastisk natt och jag längtar hem sjukt mycket. World of Warcraft är inte längre ett spel det är en ny folkrörelse.

DVD-box

Den bästa uppfinningen som någonsin kläckts är inte hjulet, flintastenen eller Internet, NEJ och åter NEJ gott folk den bästa uppfinningen utav dom alla är DVD-boxen! Det var en stor dag i mänsklighetens historia då någon tjomme på Fox studios kanske kom på den briljanta ideén att bunta ihop en hel säsong av en serie i en DVD-låda och sälja skiten till oss, och vilken skit sedan, detta var verkligen bra skit att köpa.
Äntligen slipper man bli bunden vid dumburken en gång i veckan på en speciell tid för att idka serie-tittning, nu när DVD-boxen är här kan man glo på serien vilken tidpunkt man banne mig vill, vill man se "lilla horhuset på prärien" klockan halv fem en Måndagsmorgon så kan man banne mig se "lilla horhuset på prärien" klockan halv fem på morgonen om man vill det, det är varje DVD-box ägares "god damn" rätt. Jag älskar serie-boxar och jag blir fan inte mätt på dom, det är roligare än långfilm för långfilmer är inte så låååånga egentligen dom är rätt korta och man får aldrig riktigt chansen att lära känna karaktärerna på djupet. I en serie däremot får man gott om tid att lära känna karaktärerna på djupet och se vad som händer i framtiden.
DVD-boxen är så skön att plocka fram också om man bara vill se något avsnitt och inte orkar kolla på "Dansar med vargar - extra extra extended version", man kan säga att serien både är kort och lång på samma gång.

Nu följer en lista på lite olika serier jag har på DVD och vad dessa pärlor handlar om:

Komedihyllan:

The office:

Detta är en helt sjukt bra serier som man kollar egenom rätt fort, då den bara finns i två säsonger och varje avsnitt är drygt 20-30 min långa. Alla som kan känna uigen sig i ett förhatligt jobb eller känner någon som hatar sitt jobb kommer att garva ihjäl sig åt denna brittiska pärla av och med Ricky Garvais.

Arrested Development:

Om The office är englands roligaste TV-serie så måste nog Arrested Development klassas aom amrisarnas bidrag i klassen "roligaste". Denna serie handlar om Michael Bluth som tvingas ta hand om sin fars företag efter att denna åker in för skattefusk, förutom företaget måste stackars Michael ta hand om sin sinnessjuka bortskämda familj som knappt kan stava till måttlighet. Fantastisk serie med sanslösa träffsäkra one-liners.

My name is Earl:

En småkriminell lodis vid namn Earl som aldrig gjort någon nåt gott i hela sitt miserabla liv vinner en ansenlig summa deg en dag och blir omedelbart efter detta påkörd av en bil och ser sin lott virvla iväg i vinden. På sjukhuset inser Earl att det är karma som spökar och beslutar sig för att göra en lista och botgöra varje dumhet han någonsin gjort. Detta är en mucho charmig och smart serie som ej bör missas.

Drama hyllan:

Deadwood:

Har ni sett Sopranos, ni vet den där råcoola gangsterserien från HBO, detta är samma serie fast på cobojsartiden i guldgrävarstaden Deadwood. Den brutala skrupellösa barägaren Sweringen (eller nåt) är förbannat cool och svär konstant, älskar det här!

Äventyrshyllan:

24:

Fyfan vad spännande det är hela tiden, en svart presidentkandidat kommer att utsättas för ett attentat och agenten Jack Bauer har 24 timmar på sig att rädda honom och dessutom rädda sin dotter som blivit kidnappad i samma veva. En smart och ubersnygg serie som utspelar sig i 24 timmar per säsong.

Buffy:

Skaffa hela serien sätt er ner med mastodontmycket snacks och läsk och låt Buffy the vampire slayer mörsa vampyrer och demoner allt medan smarta roliga repliker spottas fram i en outsinlig ström från både Buffy, demoner och hennes lilla gäng. En sanlöst underskattad serie i Sverige som både är ren underhållning, bra manus och hjärtskärande drama på samma gång. Se!Se!Se!

Carnivale:

Ännu en HBO serie som jag än sålänge bara har sett två avsnitt från, den verkar cool, 30-tal, depression, karnevalfreaks, mystiska krafter, gott och ont, bra skådisar, nuff said!

DVD-boxen rular helt enkelt!