Saker man "inte" skrattar åt

Det är lika bra att spinna vidare lite på mitt förra inlägg och kolla på vad jag inte skrattar åt. Nu kanske ni tror att jag kommer skriva saker som "barnen i afrika", "hiv" eller "atombomber" eller varför inte "CP-skada" men nej, alla dessa saker kan man skämta om i rätt sammanhang. Vad är det då man inte får skratta åt? Vad för slags fasansfulla saker är förbjudna att le åt? Ganska mycket faktist. En sak som man bara inte kan skratta åt om man är fullt frisk är "Full fräs med Stefan och Christer" eller varför inte "Full frys" med samma sataniska duo. Detta s.k underhållspar har gäckat den svenska televisionen sedan tidigt tvåtusental. När jag av misstag råkar befinna mig i samma rum som detta grymma skådespel utspelar sig drabbas jag av vild skräck och paniken kryper omkring som nyfödda huggormar i min skalle. Hur kan NÅGON frisk människa skratta åt detta, deras största trumfkort är en utvecklingsstörd människa (läs avgrundsdemon) i orange basker som påminner starkt om en annan fadäs i svensk tv-historia, nämligen Ulla-Bella från tv-serien "solstollarna". Solstollarna minnet av dessa burdusa skåningar slår mig med sådan kraft att jag nästan vill kräkas. Vad fan var det bra för, solstollarna, "wattafuck" var det, ett gäng gubbsjuka skåningar som hängde på ribban i malmö hela dagarna och låtsades att det var Gran Canaria, "got damn" säger jag bara, vilken sörja.
När jag tänker efter så är mycket av det skånska i humorsverige rent horribelt. Alla dessa farser med gasiga pensionärer och springa-i-dörrar-stinna freaks som kommer från just Skåne. Skåningarna har ingen humor, eller en väldigt sjuk sådan, jag säger bara solstollarna igen och Stefan och Christer om ni tycker jag är orättvis mot våra vänner i söderns hjärta.
Om någon skulle komma fram till mig och börja disskutera något Christer gjorde i förra avsnittet av Full frys så skulle jag förmodligen börja backa bakåt försiktigt och undvika ögonkontakt med personen.
En annan sak man inte skrattar åt är skämten i Hemmets Journal som min mamma läser med glatt humör, dessa s.k skämt är så torra att min hjärna kryper ihop till en liten boll och gnäller som en misshandlad kattunge. Dålig humor är terror gott folk.
Det finns andra saker man inte skrattar åt heller tyvärr. Vissa människor har irrat in på en farlig vriden väg och sjunker oftast allt djupare ned i dyn om dom väll har gått ner sig i "solstollarnas träsk".
Jag fortsätter leva ständigt i skräck, Ulla-Bella kan dyka upp på nytt när jag minst anar det.