En kärlekshistoria

Jigga-man alias Jay-Z har 99 problem men en "bitch" är inte ett av dessa, "har du tjejproblem grabben så tycker jag synd om dig, jag har 99 problem men en "bitch" är inte ett av dem". Skivan som nu rullar i stereon har ett skivkonvelut prytt av en kvinna i bikini som får mjölk hällt över sig, dem sexuella anspelningarna i skivans titel "milk me" tillsammans med bilden är extremt tydliga.
Jag kallar mig själv feminist och jag kallar mig själv hiphoppare och nej jag lyssnar inte uteslutande på politiskt korrekt hiphop som Looptroop eller Talib Kweli, hur går detta ihop då, hur kan man som feminist lyssna på "milk me", mjölka mig på svenska, hur går detta ihop... svaret är det gör det inte.
Jag är två personer, jag är Adam West på dagarna och Batman nattetid, jag är hundra procent feminist och hundra procent b-boy. Vad är det med hiphop som är så bra då om det är så generöst kryddat med brudar, droger och okorrekthet i största allmänhet, vad är det som lockar mig? Det är svårt att förklara sin kärlek för hiphop för en feminist eller medmänniska, det är säkert minst lika svåt för en muslimsk man att förklara sin syn av kvinnan för en västerländsk kvinna i 20-års åldern.
Låt mig berätta hur mitt längst varande kärleksförhållande började. Det var tidigt 90-tal, allt var slätstruket och vanligt, 90-talet det städade årtiondet. Ingen var bättre än någon annan, allt var medel, allt var så jävla tåkigt och jag höll på att gå under av slentrian svenskhet. Det var då jag första gången hörde "walk this way" med Aerosmith och framför allt Run D.M.C (gudar förklädda till vanliga dödliga). Jag minns att jag knappt hörde Aerosmith när dessa öppnade käften och det var ingen liten käft heller det vet alla som har sett sångarens valgap men nog om dem, det var Run D.M.C jag hörde, det var dem jag såg, dessa svartklädda män i glänsande vita adidas var någonting helt annat än vad jag tidigare hade sett.
Dem var så coola, så kaxiga, så självsäkra, bara så lite lagom man kan tänka sig. Jag blev omedelbart förälskad i hiphopen med sin ocensurerade kaxiga skepnad men jag skulle inte bli förälskad på allvar förrens jag första gången hörde Public Enemy något år senare.
Jag minns att det kändes som jag hittat gud första gången jag lyssnade på "fight the power" med Public Enemy. Jag trodde inte mina öron. Denna provokativa grupp sa precis vad som föll dem in, dem uppmuntrade till uppror, revolution, till befrielse av den svarta mannen, för mig så uppmuntrade dessa profeter till min egen frigörelse, dessa sanningsägare viskade i mitt öra eller nej skrek att jag skulle resa mig opp från allt som lagom och nöjdhet representerade.
Jag började studera min religion flitigt, jag köpte hundratals plattor med allt från Run D.M.C till NWA, jag insöp allt vad hiphop innebar vilket på tidigt 90-tal ofta innebar ilska och kamp men det var inte allt det var. I hiphop världen så var det äktheten som skattades högst och denna äkthet var samma sak som frihet från censur. Dem bästa och mest respekterade grupperna eller artisterna var dem som inte brydde sig om vad som var korrekt eller inte som sa sin mening i alla lägen oavsett om det handlade om att ha sex med groupies eller politik.
Denna musik dominerar fortfarande mitt hjärta, det handlar inte så mycket om musiken är korrekt eller inte det handlar om frihet, det handlar om att höja sitt långfinger i luften, det handlar om att inte bry sig om vad som anses som rätt, det handlar om att säga sin mening och skapa vilka beats man vill hur skitiga dessa än är.
Man behöver inte gilla allt inom hiphopen, det gör inte jag heller, det är inte det som är viktigt, det viktiga är att hiphoppen måste få vara fri för att låta riktigt bra, detta innebär att ibland så hör man låtar som "99 problems" och ibland så måste man kapitulera.
Jag påstår inte att allt inom hiphopen är försvarbart, hiphopen har aldrig ursäktat sig och det är det jag älskar med den, den är (om den är bra) fri och orädd, den är ofta stötande, ofta politisk, ofta högljudd och nästan alltid "in your face".
Jag kommer alltid att älska hiphop, jag kommer alltid att hata alla makter som försöker kväva den och jag kommer alltid bejaka hiphopparen i mig. U gotta love it!